Att vara tillbaka

Jag har tvivlat om jag skulle fortsätta blogga.
Efter flera års bloggande och några års av bloggande där det blev halvdant eller inte alls.
Så har jag bestämt mig för att ge det en chans, en chans utan presentationsångesten ska få bestämma över mig.
För min presentationsångest och med mitt utmattningssyndrom så har det inte blivit en bra kombination för mig.

Så det kommer bli när jag känner för att skriva och om vad som helst.
Det har jag hela tiden hållit tillbaka på, ångest vad folk ska tycka eller om människor kommer stanna kvar hos mig.
Idag vet jag att det är okej och om människor i min omgivning inte accepterar allt om mig så behöver de inte vara kvar.

För jag har människor som älskar mig för den jag är, accepterar det jag har varit med om och vad jag är med om.
Jag har människor som vill vara där när jag gråter, när jag är glad, när jag vill fira, när jag vill krypa längst golvet.
Precis som jag är där för dem.

På något sätt känns det som ett nytt kapitel har öppnat för mig i en helt oskriven bok.
Nu menar jag inte bara för jag ska börja skriva i bloggen igen utan i mitt liv i huvud taget.
Det senaste halvåret har jag lärt så mycket om mig själv, hur jag egentligen mår och vad jag mår bra av.
Och det är den vägen jag tänker fortsätta, med fokus på mitt mående och ge tiden till de som ger den tillbaka.
Även om inte alla förstår på det jag gör, mina val eller hur jag mår, så spelar det ingen roll för mig längre.
För min värld är min och hur jag lever är faktiskt upp till mig för det är jag som ska leva med valen.
Sedan att jag väljer att dela med av min värld är också min ensak men jag hoppas ni gillar att läsa om det.

Nu är det några saker som fortfarande måste göras på bloggen för att få den att se ut som jag vill ha den.
Men detta är en bra början tycker jag och det är också för jag vill börja skriva redan nu.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *