Music, Personal

Shadow Of The Day


Chester Brennington sångaren från Linkin Park hittades i sitt hem död genom självmord. 
Jag hamnade i chock, jag gick in i köket och slog igång deras låtar och som en virvel började alla mina minnen klättra fram.
Alla gånger jag lyssnat på deras musik för tröst kom som en våg och innan jag visste ordet av det så rann tårar längst efter mina kinder.
Ilskan, sorgen, glädjen, förtvivlan, besvikelsen, hoppet, förståelsen, kärleken, hatet allt som deras texter som de delat med sig på jorden.
De har räddat mig som barn då monstren var för stora för ett barn att förstå, när vuxna lät det pågå och vissa vuxna var orsaken till sorgen.

Jag minns första gången jag hörde Linkin Park, jag var 6 år och jag skulle snart fylla 7 år.
Min storasyster Camilla hade en brevvän i USA som hette Brian som hade skickat en bränd cd-skiva med låtar, bland annat med Linkin Park.
I samma sekund jag hörde In The End så var jag fast och jag kan inte räkna på fingrarna hur många gånger jag hörde den låten med min syster.
Varje månadspeng sen gick till spara till deras album Hybrid Theory som jag har kvar än idag, det är nog inte många 7 åringar som går in på Domus (nuvarande Coop) och köper ett sådant album, ett album som gav min liv mindre smärta.

Linkin Parks musik fortsatte växa för mig och innan jag var 14 år så ägde jag ett gäng bandtröjor och min älskade väska (den har jag kvar!).
Högstadiet var det värsta perioden och deras musik blev på en ny nivå för mig, speciellt låten Somewhere I Belong som gav mig mening.
Varje gång jag hade fått spö så kröp jag in i mörkret och hörde på dem, de överröstade min ångest och min sorg under nätterna.

Innan jag hade hunnit fylla 16 år hade jag hunnit förlora min bästa vän, vi hörde alltid Linkin Park tillsammans. Det var våran grej.
Han valde att ta bort sig och det är något jag aldrig har återhämtat mig ifrån och just innan hade de släppt albumet Minutes to Midnight.
När jag hör på Leave Out All The Rest så kan jag inte mer än gråta, det bränner i min bröstkorg och i min hjärnhinna av saknad.

När jag hade just flyttat hemifrån släppte filmen Transformers och soundtracket till filmen gjorde Linkin Park –  New Divide.
Det fanns nog ingenting i den filmen jag inte har älskat och än idag är det min favoritfilm och jag såg den senast för två veckor sedan,
tillsammans med Marcus och Kristin för hon hade inte sett dem förut. Idag känns det som jag vill lägga mig i fosterläge och titta på den.

Igår tog psykisk ohälsa ett till liv.
Det spelar ingen roll vilka liv vi lever eller vart vi kommer ifrån, man kan lida av det vare sig man är öppen om det eller inte.
Utan rätt hjälp så tar psykisk ohälsa över och riskerna för andra missbruk ökar och i värsta fall avslutar liv.
Jag vet hur viktigt det är att prata om psykisk ohälsa, att låta samhället få upp ögonen och sluta nonchalera sjukdomarna kring psykisk sjukdom.
Vi lever i ett samhälle där psykisk ohälsa är inte mer vanligt, men det är mer vanligt att man vågar komma fram tidigare än vad man gjorde förr.
Psykisk ohälsa har alltid klassas som man är svagare som person, att det är skam, att man inte tillhör samhället på samma sätt som andra.
Det är inte sant och jag kommer fortsätta kämpa för psykisk ohälsa, vi alla förtjänar att leva och må bra.

Till Chester och övriga medlemmar i Linkin Park:
Tack för all musik ni har skapat och förgyllat miljontals fan liv med.
Tack för ni gav mig tröst i mörkrets mörkaste timmar och tack för ni gav mig hopp till livet.
Tack för ni var min vän och min familjemedlem när jag inte hade någon och gav det stöd jag behövde.
Att ni skulle få en liten flicka att välja livet trots alla monster ni kan förställa er var hennes verklighet.
Ingen kan ta ifrån den biten i mig som ni har gjort för mig, ni förtjänade ingenting än lycka i era liv.
Linkin Park kommer aldrig bli detsamma utan Chester, må du vila förevigt i frid.  

14 Comments

  1. Tack snälla det tog väl lite längre tid med allt me knät än va ja trodde så det är jobbigt men hakar mej fram försöker kämpa på men så ha ja ju varit sjukskriven nu i flera mån o det är nog det som känns tur ändå maken har sem nu

    Ha en underbar dag kramar

  2. Oj, detta har jag missat. Usch så hemskt. Alldeles för många talangfulla artister död för tidigt. Jag lyssnade mycket på Linkin Park när jag var i sena tonåren, när de hade sitt genombrott. Jag älskade deras intron. Dessutom är Shadow of the day en så himla vacker låt.

  3. Dom var mina största idoler för några år sen…. Jag fick en sån klump i magen så jag visste inte var jag skulle ta vägen 🙁

    Stor förlust för alla, han var genialisk! <3

  4. Så tråkigt att din idol har tagit sitt liv. Tråkigt att så många människor väljer denna utvägen och inte försöker att kämpa sig igenom. Finns det ingen hjälp att få så är det så himla tragiskt att detta ska var en lösning på när man lider av psykisk ohälsa🖤

  5. Jag jobbar inom hemtjänsten i Glommersträsk! 🙂

  6. A M

    Visste inte alls om det här… :/

  7. Relaterar så till detta inlägg, många av deras låtar går på repet här just nu…

  8. Så tråkigt!

  9. Så tragiskt att din idol tog sitt liv 🙁 visste inte om det. kramar

  10. Så himla tråkigt, vila i frid!

  11. jag älskar linkin park och det är så tråkigt det som hände sångaren 🙁

  12. Så hemskt 😔

  13. kjempetrist…. 🙁

  14. Så tragiskt! Kändes väldigt chockerande när jag fick reda på det. Linkin Park var mitt 10-11åriga jags gudar, och upp i tidiga tonåren. Så det är klart det känns när en tonårsidol tar ett sådant beslut 🙁

Leave a Reply

*