Fittest on earth

Dessa två dokumentärer har fått mig att inse vad jag vill, vad jag kan åstadkomma om jag kämpar och hur mycket slit det faktiskt krävs.
Jag vill inte tävla i crossfit (just nu) men jag vill pressa min kropp till det yttersta och jag vill ge det jag aldrig gett den förut.
Efter jag hade sett båda igår så kände jag en gnista i mig själv som jag inte har känt på många år och en gnista jag aldrig riktigt upplevt innan.
Om det är beslutsamhet eller om det är en längtan, jag kan inte riktigt beskriva känslan men det är bara någonting jag känner att jag vill göra.
Ge den kärlek till min kropp och kärlek till mitt psyke som jag aldrig gett den förut och bara få vara mig själv, det är det jag vill nu.

Min prestationsångest, min oro, min svikande självkänsla, sorg och mitt matmissbruk ska inte vinna.
Jag har börjat lägga upp en plan hur jag ska gå tillväga för det bästa måendet för mig och min kropp och bara vara mig själv, hela mig själv.
Det är ingen lek, inget jag bara säger att jag kommer göra och ge upp innan jag knappt börja för nu är det allt eller inget för mig!
Sådan inspiration har det aldrig varit för mig, inte på det sättet som Rich Froming, Mat Frazer, Tia Toomey eller Katrín Davíðsdóttir skänker.
Trots det så vet jag att det inte är träningen jag måste lägga störst vikt på utan det är maten, men jag tänker verkligen inte ge upp.

Jag har just iallafall tagit en längre promenad i det gråa dock varma vädret och ikväll ska Marcus följa med mig på gymmet.
Det blir att intervallpass på helvetesmaskinen, utsida och insida av benen, två magövningar och utmaning i jägarvilan och utfall med vikter.
Jag längtar fast jag vet om att det kommer bli en rejäl svettfest, för nu tävlar jag endast mot mig själv och denna gång vinner jag.

Mål och delmål i hälsoresan


Iallafall sedan jag började min hälsoresa har jag varit noga med lägga upp både stora mål och mindre delmål.
Just för behålla motivationen, belöna mig själv när jag lyckas och för kunna se utvecklingen och hur ens psyke hänger med.
Förut belönade (och bestraffade) jag mig själv med mat och det gör jag inte längre, så därför har jag valt att inte ha någon belöning i mat väga.
Jag kallar det för hälsoresa men i själva verket är det min nya livsstilsförändring, då jag vill leva hälsosamt av så många olika orsaker.

Iallafall såhär ser mina mål och delmål ut just nu, de brukar ändras ibland och jag gör nya med tiden då jag klarar dem.
– Minska minst 20 kilo till (gå ner övervikten).
– Klara av att springa 1 km, 3 km, 5 km, 7 km, 1 mil utan ha ont i ljumsken.
– De säger att jag aldrig kommer klara dips och chins efter bilolyckan, jag har bestämt mig för klara minst två st av varje.
– Ha hälsosam relation till mat, behärska alla situationer och känslor så dem ej kopplas vid mat.
– Ta 150 kilo i marklyft och 130 kilo i knäböj (inte kunnat det sedan bilolyckan).
– Få in rutinerna att träna även under semestern.
– Kunna äta onyttig mat eller snacks utan framkalla ångestattack i huvudet.
– Ta minst 50 armhävningar på tå på raken (klarar 24 st nu).
– Ha normalt BMI och vara i den normala kurvan i cm till kroppen för min längd.
– Synligare muskulatur.
– Promenera minst tre gånger i veckan.
– Våga bära alla typer av kläder då mitt värde sitter inte i hur jag ser ut, jag är vacker och fortsätta jobba med den insikten.
– Lära mig mer om mat, få bredare kunskaper och mer kött på benen vilken mat som är bra till vad, varför vi äter det ect.
– Kunna gå in i vilken butik som helst utan ha ångest att man inte kommer i deras kläder.
– Känna att jag kan vara med på vilken aktivitet som helst för att övervikten inte blir ett hinder.
– Tackla min ångest, oro och min grava prestationsångest.

Jag känner att mina mål är både stora och små, samt att de är inte heller över realistiska.
Detta är meningen att det kommer ta tid, detta är mitt liv som jag vill leva för må så bra som möjligt fysiskt och psykiskt.
Inga quickfixs, inget hetsätande eller svält, inget psyktränande eller inget alls, inget trycka ner mig själv i huvudet projekt.
Utan en hälsosam livsstil där fokusen på äta bra, sova det min kropp behöver, röra på mig i olika former och bearbeta min psykiska ohälsa.

Har ni själva några mål med träning, kost eller generellt med erat mående?
Berätta! Det vore roligt att kunna få prata och stötta varandra i de resor man gör, hur de än ser ut.

Lär känna mig

 Namn:
Anneli Blom.
Smeknamn:
Mina vänner kallar mig för Ami.
Ålder:
Jag är ganska precis tjugofyra och ett halvt år, jag fyller år i December.
Bor:
I en stad som heter Boden, ligger ca 3 ½ mil från Luleå.
Status:
Djupt förälskad i min pojkvän Marcus sedan snart två år tillbaka. ♥

 

 

 

 

 

Fritidsintressen:
Träna, umgås med min sambo, mina vänner och familj, fotografera, resa, gå på konserter, musik, shopping.
Hänga med hundarna, skriva noveller/blogga, se film och serier, inredning, vara i naturen och bara leva.
Din bästa vän:
Marcus och Kristin.
Beroende utav:
Mobilen och musik, öh kaffe.. visst kan jag leva utan det, men det är ju så himla gott!
Personlighetsdrag:
Jag får ofta höra att jag är en kul prick eller var det rand? Rätt rar, omtänksam, jävligt envis, social och modig.
Vad längtar du efter:
San Fransisco resan, att värmen ska komma tillbaka och när värken från ljumsken ska försvinna helt.
Hänga med Marcus och min syster på deras semester. Min nya header.
Vad har du på dig just nu:
Linne, tights, sportbh, sockar och trosor. Ska snart sticka och träna är planen!

Tre saker som människor inte vet:
Att jag är både den bästa vinnaren och bästa förloraren i spel.
Jag kan fantisera om människor ibland när de står och pratar om något tråkigt, så konversationen blir roligare.
Är rätt duktig på sjunga Country och jag kan göra många ljud, alltså härma.


Pokémon Go:
Jag brukar spela det med min svärmor #teamvalor.
Dagens humör:
Det är okej, mensen har trillat ner som ett post på brevlådan.
Jag mår inte dåligt i kroppen, men jag får mer ångest under den perioden.
Favorit butik:
Jag älskar att gå in alla former av udda inredningsbutiker, man kan alltid fynda något spännande.
Fast jag tycker också om alla sportbutiker, jag tror jag äger mer träningskläder än vanliga.. haha!
Vad anser du om giftemål:
Jag tycker man ska göra det om man vill och det ska inte kännas som ett krav från samhället, religiöst eller politiskt.
Dock är det någonting jag vill göra för visa för min kärlek att jag vill vara hans för alltid.
Bästa träningsformen:
Den som blir gjord. Men jag älskar styrketräning, så jag säger väl gymmet!

 

Morgon eller kvällsmänniska:
Jag är en dygnsmänniska har jag kommit fram till,
jag kan vara vaken hur länge som helst och ändå kliva upp tidigt på morgonen och vara spikpigg.
Något min syster inte fattar, men jag har alltid funkat så och många gånger är det nog tur det.
Nämn September i 5 ord:
Semester. San Fransisco. Shopping. Höst. Träningsperiod.
Dina bästa låtar:
Jag har så många favoritlåtar att det är helt omöjligt att välja, men här har ni fem stycken.
Jimmy Eat World – Hear Me

Papa Roach – Born For Greatness

Simple Plan – This Song Saved My Life

Sum 41 – With Me

Three Days Grace – Animal I Have Became

Något du bara älskar att göra:
Få sova ut, äta brunch i lugn och ro på något fint ställe, hänga med de människor jag bryr mig mest om.
Gå på konsert, träna tills svetten lackar, prata precis om allt och absolut ingenting med min sambo.
Pussas. Se bra filmer och äta Ben and Jerrys, fara på spontana roadtrips och resa utomlands. #thelistgoesonandon

Vad skulle du göra om du var man för en dag:
Titta mig i spegeln naken, gå in i andras omklädningsrum och lyssna på vad de egentligen pratar om.
Hoppas på vakna upp som en riktig beast så jag hade gått och lastat tungt som fan på gymmet och kört på.
Haft sex med en tjej. Runkat. Haft funderingar om jag var dragen till tjejer eller till killar.
Jag hade helkroppstatuerat mig då jag inte vill det som tjej, testat raka mig i ansiktet och allt annat som killar gör.
Tre saker du ogillar:
Folk som inte kommer i tid, mobbning och pendla, jag hatar att pendla.

Sanningen är att du måste flytta på dig

Det är du och jag ångesten, nu är det såhär att du måste flytta på dig.
Idag vann jag kampen igen för jag är betydligt mycket starkare än vad du är.
När jag tittade på mig i spegeln så såg jag den där tjejen som du har klankat på så länge.
Jag tittade på henne och jag såg hur vacker hon är, hur fin hon är i sin svarta långklänning och i sitt uppsatta hår.

Jag bryter ovanor hela tiden även om jag tycker det är jobbigt och jag utmanar mig som jag aldrig gjort förr.
Att stoppa upp håret och le på en bild har varit bland det värsta jag vet för jag har alltid känt mig så tjock och ful.
För se dubbelhaka eller mina höga kinder var ett öde jag tänkte bespara andra, ni hör ju själv hur sjukt det faktiskt är.
Idag går jag med huvudet högt, jag känner mig fin och för varje liten seger jag gör är en stor vinst för min självbild i framtiden.
Nu tänker jag ställa mig och baka en nyttigare version av hallonpaj som jag tänker bjuda till mina svärföräldrar när vi ska dit ikväll.

Hur mår ni alla? Berätta gärna om era framsteg för ett bättre mående och självkänsla!

No Bad Days

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är fullkomligt förälskad i min nya kalender från Lagerhaus.
För er som inte vet så har jag utmattning, ångest och jag kämpar emot mina minnen från det förflutna.
Det gör att jag har svårt att komma ihåg och det ger mig mer ångest då jag har alltid haft ett starkt minne om allt.
Fast det är mer hålla reda på vilken dag det är, namn, födelsedagar eller komma ihåg när möten är så då passar den här perfekt.

Ni ska veta att det bästa med köpa den här kalendern var att möta två personer som har gjort mig illa i skolan,
där de står och viskar hur mycket jag har gått ner i vikt och undrade hur jag har gått till väga.
Jag gick fram och sa genom äta rätt, röra mig och genom vara en god jävla människa emot andra.
Båda stod kvar som fåntrattar, jag betalade för min bok och gick med ett stolt leende på mina läppar därifrån.

Le, ingen ser att du är död därifrån

Jag har funderat så länge på det här, i minuter, timmar, i dagar, veckor, månader, ack i så många år.
Idag är jag redo. Redo att stegvis berätta min historia, min sida, visa mina ärr och ge mig själv en chans att börja läka.
Jag har förståelse att det kommer göra ont att skriva ner det, att få ner det svart på vitt.
Det kommer göra ont för min omgivning att det kommer ut, hur min verklighet egentligen var och hur illa det faktiskt var.
Jag har även fått höra av människor att risken är hög att folk kommer vilja gå ut ur mitt liv för dem vill inte ha med det här att göra.
Det är deras val, jag har bestämt mig, för det var min verklighet och min historia och om man inte kan det så hör man inte hemma i mitt liv.
Sen hoppas jag det här ska hjälpa mig och förhoppningsvis andra människor där ute att de är inte ensamma.

Vart börjar man någonstans?
Hur skriver man ner alla sina tankar, alla sina känslor, alla sina minnen, alla sina sorger, alla sina rädslor, alla sina mörka sidor?
Börjar man vid barnsben när alla vanliga barns största rädslor var att inse att tomten inte var verklig eller
börjar man vid ens största längtan var att få börja skolan för lära sig räkna och läsa som sakta men säkert blev en av sina största rädslor?
Skriver jag ner hur jag låg i mörkret med musiken så högt i hörlurarna så det kändes som öronen skulle blöda precis som mitt ansikte gjorde?
Förklarar jag när jag stod framför spegeln och höll hårt tag i fettet på magen och upprepade orden folk sa om mig och min kropp?
Eller berättar jag alla gånger jag log utåt när det enda känslan jag kände i kroppen var en nypa av tomhet och död?
Visar jag upp hur jag låg i sängen med en sprängande känsla i bröstkorgen, hur jag springer i panik ut i snön och försöker kaotiskt andas?
Hur länge jag trodde det var ett fel på mig, hur länge jag trodde saker skedde på grund för jag förtjänade att bli behandlad så.
Timmarna jag kunde stå och försöka sminka över sår och varför mina stora ögon var sotade som var egentligen några nyanser som var blåa.
När det gör så ont att allt man vill är att det ska ta slut, hur man straffar sig med att äta, att inte äta, att hetsäta, att utveckla ett matmissbruk.
Låter jag texten beskriva hur ont det gjorde i hela mig, hur hårt jag grät varje dag och hur många gånger om dagen jag önskade bara att någon kramade mig och sa ”allt blir bra, du behöver inte vara rädd för jag är här med dig och jag lämnar dig inte.”

Av det lilla jag skrev, vad kunde ni se?
Kunde ni se hela min uppväxt? Min livs situation? Kunde ni se min skolgång? Kunde ni se vilka som gjorde mig illa? Vilka jag har varit ihop med?
Vilka som var mina vänner? Vilka som inte var mina vänner? Vilka som svek? Vilka som gjorde mitt liv till ett levande helvete?
Kunde ni veta exakt hur det kändes eller hur min vardag såg ut? Kunde ni se vad som hade hänt den här tjejen?
Kunde ni se mina tankar? Kunde ni förstå hur mycket hon har fått vara med om? Kände ni verkligen mig eller det jag visade utåt?
Sådant syns inte alltid utanpå en människa men det betyder inte att det inte är verkligt eller inte skadar människan för livet.

Vi uppmärksammar inte psykisk ohälsa, maskrosbarn, aca, barn som får utstå psykisk/fysisk misshandel på skolgården eller på andra platser.
Det tänker jag göra. Vi är fler än många tror, vi lever oftast i skam, djup ångest och tystnad. Jag tänker inte vara tyst längre.
Ingen ska säga att det är vårat fel att vi får gå igenom sådana här saker, att vi får leva med men för livet, ingen ska behöva må dåligt.
Jag är soldaten som överlevde, ett krig som vi inte pratar om. Idag är jag fortfarande den soldaten med mina ärr fast med en framtid.

Projekt 1.0

Välkommen hit!
Jag har varit så exalterat att få visa min hemsida, min blogg och min kommande Youtube kanal till min omgivning och till mina läsare.
För jag har lagt ner stor energi och tid på det här och jag har fått så mycket tips och även hjälp med programmering av min karl Marcus, tack!
När jag berättade till min omgivning att jag kommer satsa på min dröm så fick jag så många positiva saker sagda och så otroligt mycket stöd.
Det gav mig mod och mer glöd att satsa på min dröm, så nu kommer jag få dela den med er alla och visst är det ganska fantastiskt ändå!
Så jag hoppas ni andra kommer gilla det ni ser och att ni vill också stötta mig i det här projektet och i mina drömmar.
Min kommande header kommer inom kort efter min kommande photoshoot som vi ska ha i Stockholm i helgen.
Släng gärna in en kommentar och säg vad ni tycker om designen!