Shadow Of The Day


Chester Brennington sångaren från Linkin Park hittades i sitt hem död genom självmord. 
Jag hamnade i chock, jag gick in i köket och slog igång deras låtar och som en virvel började alla mina minnen klättra fram.
Alla gånger jag lyssnat på deras musik för tröst kom som en våg och innan jag visste ordet av det så rann tårar längst efter mina kinder.
Ilskan, sorgen, glädjen, förtvivlan, besvikelsen, hoppet, förståelsen, kärleken, hatet allt som deras texter som de delat med sig på jorden.
De har räddat mig som barn då monstren var för stora för ett barn att förstå, när vuxna lät det pågå och vissa vuxna var orsaken till sorgen.

Jag minns första gången jag hörde Linkin Park, jag var 6 år och jag skulle snart fylla 7 år.
Min storasyster Camilla hade en brevvän i USA som hette Brian som hade skickat en bränd cd-skiva med låtar, bland annat med Linkin Park.
I samma sekund jag hörde In The End så var jag fast och jag kan inte räkna på fingrarna hur många gånger jag hörde den låten med min syster.
Varje månadspeng sen gick till spara till deras album Hybrid Theory som jag har kvar än idag, det är nog inte många 7 åringar som går in på Domus (nuvarande Coop) och köper ett sådant album, ett album som gav min liv mindre smärta.

Linkin Parks musik fortsatte växa för mig och innan jag var 14 år så ägde jag ett gäng bandtröjor och min älskade väska (den har jag kvar!).
Högstadiet var det värsta perioden och deras musik blev på en ny nivå för mig, speciellt låten Somewhere I Belong som gav mig mening.
Varje gång jag hade fått spö så kröp jag in i mörkret och hörde på dem, de överröstade min ångest och min sorg under nätterna.

Innan jag hade hunnit fylla 16 år hade jag hunnit förlora min bästa vän, vi hörde alltid Linkin Park tillsammans. Det var våran grej.
Han valde att ta bort sig och det är något jag aldrig har återhämtat mig ifrån och just innan hade de släppt albumet Minutes to Midnight.
När jag hör på Leave Out All The Rest så kan jag inte mer än gråta, det bränner i min bröstkorg och i min hjärnhinna av saknad.

När jag hade just flyttat hemifrån släppte filmen Transformers och soundtracket till filmen gjorde Linkin Park –  New Divide.
Det fanns nog ingenting i den filmen jag inte har älskat och än idag är det min favoritfilm och jag såg den senast för två veckor sedan,
tillsammans med Marcus och Kristin för hon hade inte sett dem förut. Idag känns det som jag vill lägga mig i fosterläge och titta på den.

Igår tog psykisk ohälsa ett till liv.
Det spelar ingen roll vilka liv vi lever eller vart vi kommer ifrån, man kan lida av det vare sig man är öppen om det eller inte.
Utan rätt hjälp så tar psykisk ohälsa över och riskerna för andra missbruk ökar och i värsta fall avslutar liv.
Jag vet hur viktigt det är att prata om psykisk ohälsa, att låta samhället få upp ögonen och sluta nonchalera sjukdomarna kring psykisk sjukdom.
Vi lever i ett samhälle där psykisk ohälsa är inte mer vanligt, men det är mer vanligt att man vågar komma fram tidigare än vad man gjorde förr.
Psykisk ohälsa har alltid klassas som man är svagare som person, att det är skam, att man inte tillhör samhället på samma sätt som andra.
Det är inte sant och jag kommer fortsätta kämpa för psykisk ohälsa, vi alla förtjänar att leva och må bra.

Till Chester och övriga medlemmar i Linkin Park:
Tack för all musik ni har skapat och förgyllat miljontals fan liv med.
Tack för ni gav mig tröst i mörkrets mörkaste timmar och tack för ni gav mig hopp till livet.
Tack för ni var min vän och min familjemedlem när jag inte hade någon och gav det stöd jag behövde.
Att ni skulle få en liten flicka att välja livet trots alla monster ni kan förställa er var hennes verklighet.
Ingen kan ta ifrån den biten i mig som ni har gjort för mig, ni förtjänade ingenting än lycka i era liv.
Linkin Park kommer aldrig bli detsamma utan Chester, må du vila förevigt i frid.  

Lär känna mig

 Namn:
Anneli Blom.
Smeknamn:
Mina vänner kallar mig för Ami.
Ålder:
Jag är ganska precis tjugofyra och ett halvt år, jag fyller år i December.
Bor:
I en stad som heter Boden, ligger ca 3 ½ mil från Luleå.
Status:
Djupt förälskad i min pojkvän Marcus sedan snart två år tillbaka. ♥

 

 

 

 

 

Fritidsintressen:
Träna, umgås med min sambo, mina vänner och familj, fotografera, resa, gå på konserter, musik, shopping.
Hänga med hundarna, skriva noveller/blogga, se film och serier, inredning, vara i naturen och bara leva.
Din bästa vän:
Marcus och Kristin.
Beroende utav:
Mobilen och musik, öh kaffe.. visst kan jag leva utan det, men det är ju så himla gott!
Personlighetsdrag:
Jag får ofta höra att jag är en kul prick eller var det rand? Rätt rar, omtänksam, jävligt envis, social och modig.
Vad längtar du efter:
San Fransisco resan, att värmen ska komma tillbaka och när värken från ljumsken ska försvinna helt.
Hänga med Marcus och min syster på deras semester. Min nya header.
Vad har du på dig just nu:
Linne, tights, sportbh, sockar och trosor. Ska snart sticka och träna är planen!

Tre saker som människor inte vet:
Att jag är både den bästa vinnaren och bästa förloraren i spel.
Jag kan fantisera om människor ibland när de står och pratar om något tråkigt, så konversationen blir roligare.
Är rätt duktig på sjunga Country och jag kan göra många ljud, alltså härma.


Pokémon Go:
Jag brukar spela det med min svärmor #teamvalor.
Dagens humör:
Det är okej, mensen har trillat ner som ett post på brevlådan.
Jag mår inte dåligt i kroppen, men jag får mer ångest under den perioden.
Favorit butik:
Jag älskar att gå in alla former av udda inredningsbutiker, man kan alltid fynda något spännande.
Fast jag tycker också om alla sportbutiker, jag tror jag äger mer träningskläder än vanliga.. haha!
Vad anser du om giftemål:
Jag tycker man ska göra det om man vill och det ska inte kännas som ett krav från samhället, religiöst eller politiskt.
Dock är det någonting jag vill göra för visa för min kärlek att jag vill vara hans för alltid.
Bästa träningsformen:
Den som blir gjord. Men jag älskar styrketräning, så jag säger väl gymmet!

 

Morgon eller kvällsmänniska:
Jag är en dygnsmänniska har jag kommit fram till,
jag kan vara vaken hur länge som helst och ändå kliva upp tidigt på morgonen och vara spikpigg.
Något min syster inte fattar, men jag har alltid funkat så och många gånger är det nog tur det.
Nämn September i 5 ord:
Semester. San Fransisco. Shopping. Höst. Träningsperiod.
Dina bästa låtar:
Jag har så många favoritlåtar att det är helt omöjligt att välja, men här har ni fem stycken.
Jimmy Eat World – Hear Me

Papa Roach – Born For Greatness

Simple Plan – This Song Saved My Life

Sum 41 – With Me

Three Days Grace – Animal I Have Became

Något du bara älskar att göra:
Få sova ut, äta brunch i lugn och ro på något fint ställe, hänga med de människor jag bryr mig mest om.
Gå på konsert, träna tills svetten lackar, prata precis om allt och absolut ingenting med min sambo.
Pussas. Se bra filmer och äta Ben and Jerrys, fara på spontana roadtrips och resa utomlands. #thelistgoesonandon

Vad skulle du göra om du var man för en dag:
Titta mig i spegeln naken, gå in i andras omklädningsrum och lyssna på vad de egentligen pratar om.
Hoppas på vakna upp som en riktig beast så jag hade gått och lastat tungt som fan på gymmet och kört på.
Haft sex med en tjej. Runkat. Haft funderingar om jag var dragen till tjejer eller till killar.
Jag hade helkroppstatuerat mig då jag inte vill det som tjej, testat raka mig i ansiktet och allt annat som killar gör.
Tre saker du ogillar:
Folk som inte kommer i tid, mobbning och pendla, jag hatar att pendla.