Sanningen är att du måste flytta på dig

Det är du och jag ångesten, nu är det såhär att du måste flytta på dig.
Idag vann jag kampen igen för jag är betydligt mycket starkare än vad du är.
När jag tittade på mig i spegeln så såg jag den där tjejen som du har klankat på så länge.
Jag tittade på henne och jag såg hur vacker hon är, hur fin hon är i sin svarta långklänning och i sitt uppsatta hår.

Jag bryter ovanor hela tiden även om jag tycker det är jobbigt och jag utmanar mig som jag aldrig gjort förr.
Att stoppa upp håret och le på en bild har varit bland det värsta jag vet för jag har alltid känt mig så tjock och ful.
För se dubbelhaka eller mina höga kinder var ett öde jag tänkte bespara andra, ni hör ju själv hur sjukt det faktiskt är.
Idag går jag med huvudet högt, jag känner mig fin och för varje liten seger jag gör är en stor vinst för min självbild i framtiden.
Nu tänker jag ställa mig och baka en nyttigare version av hallonpaj som jag tänker bjuda till mina svärföräldrar när vi ska dit ikväll.

Hur mår ni alla? Berätta gärna om era framsteg för ett bättre mående och självkänsla!

Krossa kroppsidealen

Från det jag var liten så har jag blivit inprintad att min värde många gånger sitter i hur man ser ut.
Man ska inte ha övervikt, man ska inte ha förstora muskler, man ska ha ett vackert leende och man ska ha stora ögon.
Helst ett gap mellan låren, gud bevare om du har gäddhäng på armarna och börja inte ens prata om dubbelhakan.
Fett på magen eller på andra delar på kroppen och då har vi en uppläxning/nertryckning tills man förstår att smal ska man vara.
Du kan inte bära bikini för då skrämmer du bort andra på stranden, om du bär för tighta kläder så ser du ut som en uppstoppad korv.
Tuttarna ska vara stora, röven ska vara lika stor, midjan ska vara knappstorlek, långt hår och felfri, ät helst ingenting om det ger resultat.

Jag har hört det hela min uppväxt och i mitt vuxna liv, hemma, i skolan, på jobbet, ect – överallt.
Om du bara gick ner lite i vikt så skulle du vara vacker, om du tappade fem klädstorlekar så skulle pojkar tycka om dig.
Flickorna skulle inte vara lika elaka emot dig om du bara förändrande dig, färgade håret kanske och bar lite mer märkeskläder.
Bär svarta kläder, hel täckande så ser du betydligt mindre ut. Stå i den här vinkeln så ser du mindre ut och du får större muskler.
Du kanske skulle operera dig så du blir vacker. Banta. Ät inget. Träna som en jävla galning. Bär bara det senaste. Tappa dig själv.
Låt dina ångest äta upp dig in från så länge du är snygg enligt andra, det spelar absolut ingen roll om du tycker det själv eller inte.
Ska du verkligen äta det där? Tänk på bantningen. Alltså, du har vacker personlighet men om vi ska dejta får du gå ner i vikt först.
Vad fet du är. Du får bara ta bild ur min snygg vinkel. Fatta vad söt hon/han skulle vara om han förlorade vikt, klippte sig och bar annat.
Du bär för lite smink, du bär för mycket smink, kan du inte sminka dig. För fina kläder, för fula kläder, för mycket mjuka kläder.

Känns det bekant? 
Det tror jag säkert, det ovanför är bara en del av alla saker jag har hört sägas till mig genom åren.
Det är inte konstigt jag har fullkomligt skev bild på mig själv och varför jag har kraftig ångest när jag ser mig i en kropps stor spegel.
Jag har under flera år burit svarta kläder, hel täckande kläder, leggins på sommaren för inte ska någon se mina tjocka lår.
Minns inte sist jag ägde en bikini som jag bar och jag är inte helt bekväm när jag står naken eller om jag får en komplimang om mitt utseende.
Jag är inte ens stolt över lyckats gå ner sjukligt mycket ner i vikt eller hur mycket min kropp har fått stå ut med misshandel genom åren.
Tack vare alla och deras jävla idiot kommentarer om mig och min kropp som de någonsin har haft rätten att kommentera den,
eller som de någonsin har haft rättigheten till säga hur jag ska se ut eller att de ens fattar att alla kommentarer har skadat min självbild i åratal.

Idag har jag bestämt mig för jobba på min självbild och sluta förminska mig som person.
För jag är vacker, jag har bristningar, jag har övervikt kvar, jag har stora muskler, jag har gäddhäng och jag har en jävla vinnar personlighet.
Jag tänker sluta upp att lyssna på min hjärna som trycker ner mig med ord och skam känslor om min kropp även om det kommer ta tid.
För jag är mer än bara min kropp, jag är Anneli. Jag är en dotter, syster, en moster, ett barnbarn, en bästa vän, en vän, en kärlek, en sambo,
en arbetare, en kämpe, en överlevare, en träningsfantast, en musikfantast, en drömmare, en visionär och en inspiration.
Jag är även snäll, glad, har fullkomligt dålig humor, jag är snabbtänk och kvick till svars, jag har ångest och jag har varit ledsen och sårad.
Jag har gett upp drömmar och jag har fångat dem, jag älskar med hela mitt hjärta och jag ger mig inte i första taget.

Men alla de sakerna kan man inte se på min kropp, så varför i helvete håller vi människor på definiera oss med våran kropp?
Ja, jag är tacksam för att min kropp har lyckats bära all övervikt i alla år, jag är tacksam för jag har en otroligt stark kropp.
Jag är tacksam för jag kämpar varje dag för ha en hälsosam relation till mat och träning, jag är tacksam för min kropp har skyddat mig i bilolyckor och jag är tacksam för att min kropp har hållt ut efter alla slag, sparkar och puttar som du fick emot dig.
Jag är himla tacksam för många saker min kropp gör och har gjort för mig och jag hoppas kroppen du fortsätter göra det för mig,
men jag ska bli mer tacksam och jag ska älska dig kroppen för du är vacker, precis som min personlighet.

#fuckkroppsidealen #fuckideal #nobodyshame #jagärvacker

Kärleksförklaring

Vet ni hur det är att ha varit omgiven av ett ständigt mörker?
Att leta fler sprickor i grunden att falla i?
Vara tom och leta toner som skapar känslor för låtsas känna något.
Se den imperfektion som folk givit en att känna, att tro, att leva med den, att undvika speglar för få se att man har det som sin vardag?

När vi möttes trodde jag inte längre på det goda i världen och att kärlek var en målad bild skapad av skådespelare i filmer.
Du med de skarpa blåa ögonen skulle komma och slå sönder hela min trasiga värld och bygga upp den hel fanns inte på kartan.
Vid första ögonkastet skulle jag få känna någonting i mig jag aldrig känt förut, en varm känsla som sprider sig ut runt om i kroppen.
Är det fjärilar som jag läst så många gånger om i noveller? Svaga toner av ett gammalt piano far i luften och jag känner mer.

Jag ser på dina skarpa linjer på dina kindben och hur ditt hår läggs perfekt ner på sidan, ett magiskt lockigt svall.
Hur dina bredaxlade axlar sträcks ut när dina armar far runt för hålla om mig och jag vill aldrig att du släpper taget.
Hur jag hör dina andetag när du luktar i mitt hår. Hur nu tryggheten sakta kommer för ta över min själ.

I den gråa soffan där du sitter kan jag se hur du tittar på mig, med en studerande blick och en blick fylld av kärlek.
Jag tittar tillbaka och jag ler, jag ler av glädje något som du har lyckas skapa för mig så jag kan känna det i hela mig.
Jag går fram för att få kyssa dina detaljerade läppar och hur du kysser tillbaka på mina rosafärgade och i de sekunderna står allt still.
När jag skriver ner bokstäverna om dig så kan jag inte hjälpa att släppa fram tårarna, jag skulle inte kunna hålla tillbaka dem även om jag ville.
De är icke av sorg utan av den varma känslan du har fått mig att känna från samma sekund jag såg dig för allra första gången.

Hur du stärker upp min självkänsla,  hur du tror på mig och mina drömmar och hur du visar att du älskar varenda liten centimeter på min kropp.
När du euforiskt berättar om de senaste teknologiska som kommit ut på marknaden eller när du får sätta dig ner med ett problem och köra igång problemlösning. Det fascinerar mig varje gång. En passion som ger mig inspiration.

Uttrycket – om du kunde se dig själv genom mina ögon.
Då skulle du inte bara se utan du skulle känna så otroligt många nya saker.
Du skulle se hur du lyckats släppa fram så många ljus och färger i min värld.
Du skulle höra piano toner i vinden, saker känns inte viktiga om du inte är med.
Du skulle känna att det är du som gör mig inte längre rädd.
Alla de sakerna du har tagit fram och alla de sakerna du har tagit bort för mig.

Du skulle se alla de små sakerna som du gör för mig får mitt hjärta slå snabbare och saktare på samma gång.
Du skulle se hur mycket smärta du lindrar i mig, vilka monster du skrämmer iväg.
Du skulle se och känna tacksamheten min själ sjunger för dig.
Vid kvällarna skulle du se hur jag brukar ligga vaken och hur jag tittar på dig med sådan stor lycka. Du skulle nypa dig i armen och kolla om det är verkligen är sant, att han med det stora hjärtat, han med det vackra leendet, att han är min.

Jag älskar dig för du är du.
För du älskar mig precis för den jag är.
Den kärleken är så mycket vackrare än den på filmer.
För den är verklig och det är våran historia, vårat nu.