Kommande planer

Köpa de sista två julklapparna.
Beställa hem några saker från Partykungen inför min 25 årsdag.
Baka pepparkakor och låta mig andas in i julkänslor.
Åka med Kristin och leta en outfit till min födelsedag.
Köra de sista träningspassen inför året för nästa år väntar ett nytt äventyr i hälsans tecken.
Planera nyår.

I år firar vi julafton tillsammans med Marcus familj hemma hos hans föräldrar.
Annan dagen far vi till min farmor och farfar och firar bitvis med delar av min familj.
Sedan kommer jag ha kalas för familj och några vänner på min födelsedag.
Födelsedagsfest på kvällen och sedan är det dags för nyår. Herregud vad mycket roligheter framöver!

Och det absolut bästa är att jag får umgås med dem som betyder mest i världen för mig.
Aldrig varit en person som tycker om att fira min födelsedag och nu ser jag fram emot det!

Jag och Marcus förra året på julafton!<3

Julpyntat

Jag har julpyntat hela mitt liv, jag har firat jul hela mitt liv.
Betyder det automatiskt att det har varit trevliga jular med värme, kärlek och fyllt med julkänslor?
Det är klart att jag har strimmor av fina minnen, allt har inte varit negativt men en stor del har.
Största delen av julfirande och födelsedagsfirande har varit en stor ångestklump, rädsla och känslan av ensamhet.

Sen jag och Marcus blev tillsammans så har det ändras, sakta men framåt och det är rätt fantastiskt.
Att känna som vuxen dom sakerna som var så självklara för andra när de var små är ganska magiskt.
Den förtjänsten är tack vare Marcus och hans familj, de visar vad känslan av julglögg och pepparkakor ger.
Att slå in julklappar med glädje på läpparna för hur personen som ska få paket kommer reagera.
Klä in julgranen med tradition, stryka julgardiner som en fröjd och höra på julmusik och leta något rött att bära.
Öppna paket har till och med blivit roligt då i mitt liv varit en sådan ångestfylld situation för mig.
Vi har sett massor av julfilmer redan och jag är fylld med julkänslor, allt kan ändras för julen är fylld med magi.

Så att julpynta och julbaka i lägenheten har varit så trevligt med julmusik på högsta volym.
Tradition som jag vill ha resten av mitt liv & en dag ska mina framtida barn få känna samma sak som jag känner idag.
Såhär fin blev våran lägenhet efter pyntningen, det är bara julgranen som kommer lite senare 🙂

Vardagsrummet:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Delar av sovrummet (det är typ under renovering):

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Köket:

Vad träningen egentligen gör för mig

Gymmet.
Vilket heligt ord och ställe för mig.
Det är dit jag går för att må bra, att stänga fullkomligt av alla tankar och bara låta kroppen göra sitt jobb.
Där jag kan vara mig själv, där jag låter vikterna tala sitt egna språk, dit ingen av mina monstren når.
Vid dörren försvinner alla tankar, intressant hur det fungerar. Jag slår på musik och så länge jag är där är jag helt fri.

Det träningen ger för mig:
Jag kan tänka helt klart och jag är så snäll mot mig själv när jag är på gymmet.
Jag utmanar mig själv på ett sätt jag inte alltid vågar göra ute i samhället men på gymmet, utan problem.
Min kropp har blivit så mycket starkare och jag har minskat överflödig övervikt, även om jag har en del kvar.
Sömnen är så mycket bättre än när jag inte tränar (sömnproblem) men genom träningen är den förbättrad.
Energin är högre, jag har fått bättre balans och mitt minne förbättras sakta men säkert trots utmattning.
Och de tre bästa sakerna av allt är att jag är gladare, jag klarar att hålla matmissbruket på en normalnivå
samt och jag älskar varje minut att vara där, lära mig nya saker inom träning och hälsa, lära mig nya tekniker,
pressa kroppen när det är tungt, få resultat och bara känna kärlek då det har blivit ett av mina största intressen.

Varför tränar ni? Varför tränar ni inte? Och vad tränar ni för något? 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Matlådefix

Igår for jag och storhandlade då jag såg att nästan alla våra matlådor är slut.
Idag tänkte jag ställa mig och göra matlådor till mig och Marcus, för mig är det ganska rofyllt att göra.
Det sparar också tid för mig på vardagskvällar, maten är bra för min kropp, energifylld och jag sparar pengar.
I början när jag började göra flera olika maträtter tyckte jag det var lite segt men idag har jag lärt mig,
genom noggrann planering så går det faktiskt relativt snabbt. Samt att vi har diskmaskin hjälper på traven 🙂

Genom att jag planerar maten så minskar jag risken att vilja äta saker som jag inte ska äta.
Det minskar risken också för överätande, onödigt socker och kemikalier som jag egentligen inte vill ha i min kropp.
Just nu följer jag ingen diet, ingen speciellt ”kalori intag”, inga förbud – utan bara sunt förnuft.
Då jag vill äta med balans, äta allt och inte utesluta mat samt så är det för låta bli att trigga mitt matmissbruk.

Jag tränar och äter bra mat för att må bra, det är min huvudorsak.
Att resultat kommer på köpet är bara underbart, både i viktminskning och muskelbyggning.
Men jag gör ingenting som skadar mitt psyke eller kropp i onödan, det har jag gjort så många gånger förut.
Av okunskap, av ”jag vill bara passa in”, ”jag är lyckligare som smal”, ”quickfixs” och så vidare.
Ingenting sånt numera. Jag är starkare, jag har mer kunskaper och jag är stolt över mig själv och min kropp.
Välja aktiva val för ens hälsa är något jag kommer alltid välja för det är då jag mår som bäst i kropp och knopp.

Så nu är det dags att börja, annars får jag stå vid spisen till sen kväll 😉

Status

Igår kväll var jag inne på 3 dagar utan sömn.
När jag la mig i sängen så kändes min kropps som bly men det lättade till sakta av Marcus tunga andetag,
han låg redan och sov. Det finns så många gånger jag har önskat att jag kan göra som han, bara somna.
Mina ögonlock blev svårare att hålla upp, inte en enda tanke for runt i mitt huvud och det kändes märkligt.
De senaste dagarna har tankarna åkt runt utan en enda chans till avslappning,
jag låg och tittade på julstjärnans ljus i fönstret som lyser upp den mörka kvällen utanför.
En distraktion för inte titta på våra gräsliga bruna sovrumstapeter för jag vet att då hade jag låtit hjärnan bli aktiv.
Mitt i allt somnade jag, utan en tung känsla i bröstkorgen och med en känsla att allt kommer bli bra.

Idag slog ögonlocken upp 08.00, min telefon är urladdad för jag hade glömt att ladda den och det gör absolut ingenting.
Jag drog på mig leggings och min vita och blå blommiga klänning och en kofta för det var kyligt runt om i lägenheten.
Gick till köket och slog igång morgonkaffet, jag tände ljus runt om i lägenheten och stoppade på pianomusik.
Idag känner jag ingen ångest, ingen stress, inga tankar som äter mig inifrån och de dagarna tar jag vara på.
Jag ska njuta av att bara vara och göra det jag känner för & kanske fara och träffa människor jag tycker om.

En av många kaffestunder i USA, den utsikten och kaffe är en oslagbar kombination.

Att vara tillbaka

Jag har tvivlat om jag skulle fortsätta blogga.
Efter flera års bloggande och några års av bloggande där det blev halvdant eller inte alls.
Så har jag bestämt mig för att ge det en chans, en chans utan presentationsångesten ska få bestämma över mig.
För min presentationsångest och med mitt utmattningssyndrom så har det inte blivit en bra kombination för mig.

Så det kommer bli när jag känner för att skriva och om vad som helst.
Det har jag hela tiden hållit tillbaka på, ångest vad folk ska tycka eller om människor kommer stanna kvar hos mig.
Idag vet jag att det är okej och om människor i min omgivning inte accepterar allt om mig så behöver de inte vara kvar.

För jag har människor som älskar mig för den jag är, accepterar det jag har varit med om och vad jag är med om.
Jag har människor som vill vara där när jag gråter, när jag är glad, när jag vill fira, när jag vill krypa längst golvet.
Precis som jag är där för dem.

På något sätt känns det som ett nytt kapitel har öppnat för mig i en helt oskriven bok.
Nu menar jag inte bara för jag ska börja skriva i bloggen igen utan i mitt liv i huvud taget.
Det senaste halvåret har jag lärt så mycket om mig själv, hur jag egentligen mår och vad jag mår bra av.
Och det är den vägen jag tänker fortsätta, med fokus på mitt mående och ge tiden till de som ger den tillbaka.
Även om inte alla förstår på det jag gör, mina val eller hur jag mår, så spelar det ingen roll för mig längre.
För min värld är min och hur jag lever är faktiskt upp till mig för det är jag som ska leva med valen.
Sedan att jag väljer att dela med av min värld är också min ensak men jag hoppas ni gillar att läsa om det.

Nu är det några saker som fortfarande måste göras på bloggen för att få den att se ut som jag vill ha den.
Men detta är en bra början tycker jag och det är också för jag vill börja skriva redan nu.