Fittest on earth

Dessa två dokumentärer har fått mig att inse vad jag vill, vad jag kan åstadkomma om jag kämpar och hur mycket slit det faktiskt krävs.
Jag vill inte tävla i crossfit (just nu) men jag vill pressa min kropp till det yttersta och jag vill ge det jag aldrig gett den förut.
Efter jag hade sett båda igår så kände jag en gnista i mig själv som jag inte har känt på många år och en gnista jag aldrig riktigt upplevt innan.
Om det är beslutsamhet eller om det är en längtan, jag kan inte riktigt beskriva känslan men det är bara någonting jag känner att jag vill göra.
Ge den kärlek till min kropp och kärlek till mitt psyke som jag aldrig gett den förut och bara få vara mig själv, det är det jag vill nu.

Min prestationsångest, min oro, min svikande självkänsla, sorg och mitt matmissbruk ska inte vinna.
Jag har börjat lägga upp en plan hur jag ska gå tillväga för det bästa måendet för mig och min kropp och bara vara mig själv, hela mig själv.
Det är ingen lek, inget jag bara säger att jag kommer göra och ge upp innan jag knappt börja för nu är det allt eller inget för mig!
Sådan inspiration har det aldrig varit för mig, inte på det sättet som Rich Froming, Mat Frazer, Tia Toomey eller Katrín Davíðsdóttir skänker.
Trots det så vet jag att det inte är träningen jag måste lägga störst vikt på utan det är maten, men jag tänker verkligen inte ge upp.

Jag har just iallafall tagit en längre promenad i det gråa dock varma vädret och ikväll ska Marcus följa med mig på gymmet.
Det blir att intervallpass på helvetesmaskinen, utsida och insida av benen, två magövningar och utmaning i jägarvilan och utfall med vikter.
Jag längtar fast jag vet om att det kommer bli en rejäl svettfest, för nu tävlar jag endast mot mig själv och denna gång vinner jag.

Shadow Of The Day


Chester Brennington sångaren från Linkin Park hittades i sitt hem död genom självmord. 
Jag hamnade i chock, jag gick in i köket och slog igång deras låtar och som en virvel började alla mina minnen klättra fram.
Alla gånger jag lyssnat på deras musik för tröst kom som en våg och innan jag visste ordet av det så rann tårar längst efter mina kinder.
Ilskan, sorgen, glädjen, förtvivlan, besvikelsen, hoppet, förståelsen, kärleken, hatet allt som deras texter som de delat med sig på jorden.
De har räddat mig som barn då monstren var för stora för ett barn att förstå, när vuxna lät det pågå och vissa vuxna var orsaken till sorgen.

Jag minns första gången jag hörde Linkin Park, jag var 6 år och jag skulle snart fylla 7 år.
Min storasyster Camilla hade en brevvän i USA som hette Brian som hade skickat en bränd cd-skiva med låtar, bland annat med Linkin Park.
I samma sekund jag hörde In The End så var jag fast och jag kan inte räkna på fingrarna hur många gånger jag hörde den låten med min syster.
Varje månadspeng sen gick till spara till deras album Hybrid Theory som jag har kvar än idag, det är nog inte många 7 åringar som går in på Domus (nuvarande Coop) och köper ett sådant album, ett album som gav min liv mindre smärta.

Linkin Parks musik fortsatte växa för mig och innan jag var 14 år så ägde jag ett gäng bandtröjor och min älskade väska (den har jag kvar!).
Högstadiet var det värsta perioden och deras musik blev på en ny nivå för mig, speciellt låten Somewhere I Belong som gav mig mening.
Varje gång jag hade fått spö så kröp jag in i mörkret och hörde på dem, de överröstade min ångest och min sorg under nätterna.

Innan jag hade hunnit fylla 16 år hade jag hunnit förlora min bästa vän, vi hörde alltid Linkin Park tillsammans. Det var våran grej.
Han valde att ta bort sig och det är något jag aldrig har återhämtat mig ifrån och just innan hade de släppt albumet Minutes to Midnight.
När jag hör på Leave Out All The Rest så kan jag inte mer än gråta, det bränner i min bröstkorg och i min hjärnhinna av saknad.

När jag hade just flyttat hemifrån släppte filmen Transformers och soundtracket till filmen gjorde Linkin Park –  New Divide.
Det fanns nog ingenting i den filmen jag inte har älskat och än idag är det min favoritfilm och jag såg den senast för två veckor sedan,
tillsammans med Marcus och Kristin för hon hade inte sett dem förut. Idag känns det som jag vill lägga mig i fosterläge och titta på den.

Igår tog psykisk ohälsa ett till liv.
Det spelar ingen roll vilka liv vi lever eller vart vi kommer ifrån, man kan lida av det vare sig man är öppen om det eller inte.
Utan rätt hjälp så tar psykisk ohälsa över och riskerna för andra missbruk ökar och i värsta fall avslutar liv.
Jag vet hur viktigt det är att prata om psykisk ohälsa, att låta samhället få upp ögonen och sluta nonchalera sjukdomarna kring psykisk sjukdom.
Vi lever i ett samhälle där psykisk ohälsa är inte mer vanligt, men det är mer vanligt att man vågar komma fram tidigare än vad man gjorde förr.
Psykisk ohälsa har alltid klassas som man är svagare som person, att det är skam, att man inte tillhör samhället på samma sätt som andra.
Det är inte sant och jag kommer fortsätta kämpa för psykisk ohälsa, vi alla förtjänar att leva och må bra.

Till Chester och övriga medlemmar i Linkin Park:
Tack för all musik ni har skapat och förgyllat miljontals fan liv med.
Tack för ni gav mig tröst i mörkrets mörkaste timmar och tack för ni gav mig hopp till livet.
Tack för ni var min vän och min familjemedlem när jag inte hade någon och gav det stöd jag behövde.
Att ni skulle få en liten flicka att välja livet trots alla monster ni kan förställa er var hennes verklighet.
Ingen kan ta ifrån den biten i mig som ni har gjort för mig, ni förtjänade ingenting än lycka i era liv.
Linkin Park kommer aldrig bli detsamma utan Chester, må du vila förevigt i frid.  

Mål och delmål i hälsoresan


Iallafall sedan jag började min hälsoresa har jag varit noga med lägga upp både stora mål och mindre delmål.
Just för behålla motivationen, belöna mig själv när jag lyckas och för kunna se utvecklingen och hur ens psyke hänger med.
Förut belönade (och bestraffade) jag mig själv med mat och det gör jag inte längre, så därför har jag valt att inte ha någon belöning i mat väga.
Jag kallar det för hälsoresa men i själva verket är det min nya livsstilsförändring, då jag vill leva hälsosamt av så många olika orsaker.

Iallafall såhär ser mina mål och delmål ut just nu, de brukar ändras ibland och jag gör nya med tiden då jag klarar dem.
– Minska minst 20 kilo till (gå ner övervikten).
– Klara av att springa 1 km, 3 km, 5 km, 7 km, 1 mil utan ha ont i ljumsken.
– De säger att jag aldrig kommer klara dips och chins efter bilolyckan, jag har bestämt mig för klara minst två st av varje.
– Ha hälsosam relation till mat, behärska alla situationer och känslor så dem ej kopplas vid mat.
– Ta 150 kilo i marklyft och 130 kilo i knäböj (inte kunnat det sedan bilolyckan).
– Få in rutinerna att träna även under semestern.
– Kunna äta onyttig mat eller snacks utan framkalla ångestattack i huvudet.
– Ta minst 50 armhävningar på tå på raken (klarar 24 st nu).
– Ha normalt BMI och vara i den normala kurvan i cm till kroppen för min längd.
– Synligare muskulatur.
– Promenera minst tre gånger i veckan.
– Våga bära alla typer av kläder då mitt värde sitter inte i hur jag ser ut, jag är vacker och fortsätta jobba med den insikten.
– Lära mig mer om mat, få bredare kunskaper och mer kött på benen vilken mat som är bra till vad, varför vi äter det ect.
– Kunna gå in i vilken butik som helst utan ha ångest att man inte kommer i deras kläder.
– Känna att jag kan vara med på vilken aktivitet som helst för att övervikten inte blir ett hinder.
– Tackla min ångest, oro och min grava prestationsångest.

Jag känner att mina mål är både stora och små, samt att de är inte heller över realistiska.
Detta är meningen att det kommer ta tid, detta är mitt liv som jag vill leva för må så bra som möjligt fysiskt och psykiskt.
Inga quickfixs, inget hetsätande eller svält, inget psyktränande eller inget alls, inget trycka ner mig själv i huvudet projekt.
Utan en hälsosam livsstil där fokusen på äta bra, sova det min kropp behöver, röra på mig i olika former och bearbeta min psykiska ohälsa.

Har ni själva några mål med träning, kost eller generellt med erat mående?
Berätta! Det vore roligt att kunna få prata och stötta varandra i de resor man gör, hur de än ser ut.

Cocopanda


För några dagar sedan kom mitt paket från Cocopanda då jag hade beställt därifrån några dagar innan.
De hade lite sommarprisar och då tänkte jag, perfekt eftersom det var faktiskt lite små saker jag behövde som var slut.


Highlight och Contour Pro Palett från NYX.
Jag har just bestämt mig för utveckla mina sminkkunskaper och denna pärla var på ett pangpris som ska passa bra för min hy.
Perfekt!


Både jag och min syster älskade den här mascaran False Lash Telescopic från L´oreal Paris.
Så jag klickade hem både den till mig och henne när den ändå prissänkt till halva priset.

Jag klickade även hem nya organiser till sminkbordet som ni får se när det är klart och solkräm och sol lotion till våran resa till San Fransisco.
Nu ska jag äntligen dricka mitt morgonkaffe och försöka vakna till liv innan teknikern ska komma förbi hem till oss.

Bikini kropp


Detta är garanterat bland de mest talande samtalsämnen varje vår och sommar – bikini kroppen.
Jag postade på instagram i morse min första bikini bild i mitt liv, det skulle jag aldrig kunna tänka mig att jag skulle ha gjort för ett år sedan.
Knappt en månad sedan skulle jag kunna göra det, det är mycket som jag kämpar emot mina egna ångest tankar och mot samhällsnormen.

Jag kan inte räkna på varken fingrar eller tår hur många gånger jag har hört de här uttrycken och som jag själv tänkt på.
”I år blir det vassen, jag skippar att sola & för jag är för tjock att bära bikini, jag har långklänning på stranden för inte visa min tjocka kropp.
Det är bara smala människor som kan bära det där, om jag drar in magen och ligger på rygg så ser jag smalare ut och jag köper inte den där bikinin, jag fick sådan mage och den markerar mer mina lår och mina stora bristningar.
Herregud, jag får strunta i det här för jag är helt enkelt för tjock för vara på stranden.
Inte hann jag gå ner vikten till sommarn, så jag stannar hemma. Jag har inte stora tuttar, jag har inte smal midja, jag har inte lår med ett gap.
Vad ska killarna tycka om det där? Du vet väl om att de bara gillar tjejer med kurvor och med smal midja. ect.”

Detta tänker jag aldrig mer hålla på emot mig själv eller emot min kropp, självhatet och allt jag går miste om genom att trycka ner min kropp.
Jag har mage, jag har lår som är emot varandra, jag har bristningar, jag har en härlig röv och jag har mycket muskler och jag har en bikinikropp.
Alla har bikini kroppar och ingen ska gå hänga i vassen för idealen är skeva och jag står upp för alla som känner att de inte kan njuta fullt ut på sommaren med rädslan vad andra ska tycka och vad våran egna snea självbild försöker förslava oss med.
Jag är vacker, jag har en bikini kropp, jag har rätten till att njuta utan att ångesten ska förslava mitt sinne och om någon säger något annat om din kropp betyder det inte att det stämmer eller att du inte är vacker precis som du är vare sig du är smal, kort, tjock, lång, har bristningar, ärr, överflödig hud och det bevisar också att puckot har inget mellan öronen. Så ge dig själv och din kropp massor av kärlek, det är den värd.

Måndag är möjlighetens dag


Godmorgon allesammans!
Först vill jag bara tacka för alla fina kommentarer jag har fått här och på instagram och vad roligt att se att alla nya följare!
Idag är det piss grått ute med regn i luften och trots lite sömn så är jag himla pigg och jag har så mycket motivation och energi nu.
Nyss har jag dragit ut allt från frysen då jag tänkte att jag ska göra matlådor av allt så jag slipper stå vid spisen ett tag framöver.
Jag har även igång tvättmaskinen och jag ska snart sätta mig och redigera bilderna från helgens bravader och hämta ut nya paket.
I eftermiddag ska jag till gymmet och lägga extra fokus på ben och rumpa, nu har min ljumske börjat kännas bättre så det blir nog bra.

Jag ska dricka upp celsiusen (den var helt okej, favoriten är fortfarande cola!) och fortsätta här hemma, kanske dammsuga också.
Vad gör ni själva den här måndagen? Hur har eran helg sett ut och vad har ni hittat på för något? 🙂

Osynliga ärr

I år var första gången i mitt liv då jag berättade hela min historia, allt jag har varit med om, alla gap ord, alla slag och sparkar jag fick.
Alla gånger jag har legat inlåst på toan skakat av rädsla och gråtit och varför jag började gå hem från skolan av rädsla att åka skolbussen.
Hur jag lärde mig att sminka över sår, hur jag lärde mig att bli tom för orka överleva, hur mitt yttre skal blev hårt för inte se den riktiga skadan.
Man aktivt lärde sig att ljuga bort vart man hade varit, varför man var blå, varför man var trött och varför man bar långa och stora svarta kläder.
När smaken av järn fyllde ens mun, hur man smög i hopp att de inte skulle se mig och hur biblioteket på skolan blev min fristad.

Hur jag skrek ut i mörkret på nätterna ens smärta och hur ens tankar vred hårdare om i huvudet så fort man gick förbi en spegel.
När man trodde att man var säker när man la sig i sängen för att sova men mardrömmarna fortsatte.
Mardrömmarna som fick kraft av min vardag så det slutade med att jag skrek genom nätterna & föräldrarna kunde väcka mig för jag skrek.
Hur jag slogs i drömmarna för bli fri och vaknade med klösmärken över hela mig då jag har försökt klösa mig fri.
Att vara vaken eller sova spelade ingen roll, det jag fick uppleva på dagen kom smygandes tillbaka i mina drömmar.
När jag drog mig undan från de få personer jag hade som vänner för jag hade fått det uppkastat i ansiktet ”vi ska se till att de får stryk också”.

Insikten att veta att man var ensam, folk drog sig undan och jag drog mig ännu längre bort ifrån dom.
Att ens vänner var de personer man skrev med på internet och de visste mer än de runt om mig i verkligheten.
Det är inte att vara ensam jag är eller har varit rädd för, utan det är att bli lämnad ensam med min tankar, med de osynliga ärren.
Idag har min kropp läkt. Jag har några små ärr lite varstans på kroppen, inte så de syns om man inte går riktigt nära dem för titta.
Mina osynliga ärr är ord, alla mina minnen, alla händelser som spelas upp huvudet som en hackad LP- skiva, som få se en film om och om igen.

Idag vet jag om att det var inte mitt fel, jag var ett barn som blev utsatt i skolan och vuxna människor lät det pågå.
Det fanns ingenting med min personlighet eller med mitt utseende som förtjänade att bli fysiskt eller psykiskt misshandlad för.
Även om jag har gått vidare i mitt liv så är det ändå jag som får leva med osynliga ärr som ibland påverkar mitt vuxna liv mer än jag vill.
Jag får leva med ångest och med en elak bild om min kropp och även med en ohälsosam tanke, att alltid stå upp och vara på min vakt.
Det har varit en tydligt överlevnads faktor och varje dag jobbar jag på dem här tankarna, jag har bearbetat så mycket som har gjort mig illa.
Och vissa händelser får jag jobba hårdare med för kunna gå vidare ifrån och vissa saker kommer jag aldrig kunna släppa eller förlåta.

Så jag vill uppmärksamma något åt er.
Tänk på vad ni säger till eran omgivning, till era barn, till era vänner, till människor på eran skola eller på era arbetsplatser.
Bara för du finner dig lustig på annan människa bekostnad så har du ingen aning hur de tar det när de går hem.
Ni har ingen aning vad som pågår innanför huvudet eller vilka osynliga ärr ni kanske ger dem för livet.
Mobbning i fysisk form eller framför en skräm är inte okej, det är olagligt och det ger skada på former ni aldrig kan föreställa er.
Om ni ser någon bli utsatt, stå inte och titta på för det är med mobbning – det spelar ingen roll av vilken orsak du tittar på.
Är det av rädsla av vad folk ska tänka eller att du själv ska bli mobbad eller är det för det är din kompis som mobbar någon
eller tänk om det blir någon du känner som blir utsatt, vad det än kan vara så, anmäl. anmäl. anmäl. anmäl.
Tänk på personen som blir utsatt – du kan vara den som räddar dem. Du kan vara den som får dem att orka med livet igen.

Jag drömde varje dag att någon skulle rädda mig.
Det slutade med att jag var den som räddade mig själv och varje dag tackar jag mig för det.
Jag vet inte hur det skulle ha varit om jag inte tog de besluten som jag gjorde men jag är glad för det.
Så osynliga ärr, jag vet att ni finns där. Ni är beviset på att jag var starkare också än allt de någonsin gjorde emot mig.

Lär känna mig

 Namn:
Anneli Blom.
Smeknamn:
Mina vänner kallar mig för Ami.
Ålder:
Jag är ganska precis tjugofyra och ett halvt år, jag fyller år i December.
Bor:
I en stad som heter Boden, ligger ca 3 ½ mil från Luleå.
Status:
Djupt förälskad i min pojkvän Marcus sedan snart två år tillbaka. ♥

 

 

 

 

 

Fritidsintressen:
Träna, umgås med min sambo, mina vänner och familj, fotografera, resa, gå på konserter, musik, shopping.
Hänga med hundarna, skriva noveller/blogga, se film och serier, inredning, vara i naturen och bara leva.
Din bästa vän:
Marcus och Kristin.
Beroende utav:
Mobilen och musik, öh kaffe.. visst kan jag leva utan det, men det är ju så himla gott!
Personlighetsdrag:
Jag får ofta höra att jag är en kul prick eller var det rand? Rätt rar, omtänksam, jävligt envis, social och modig.
Vad längtar du efter:
San Fransisco resan, att värmen ska komma tillbaka och när värken från ljumsken ska försvinna helt.
Hänga med Marcus och min syster på deras semester. Min nya header.
Vad har du på dig just nu:
Linne, tights, sportbh, sockar och trosor. Ska snart sticka och träna är planen!

Tre saker som människor inte vet:
Att jag är både den bästa vinnaren och bästa förloraren i spel.
Jag kan fantisera om människor ibland när de står och pratar om något tråkigt, så konversationen blir roligare.
Är rätt duktig på sjunga Country och jag kan göra många ljud, alltså härma.


Pokémon Go:
Jag brukar spela det med min svärmor #teamvalor.
Dagens humör:
Det är okej, mensen har trillat ner som ett post på brevlådan.
Jag mår inte dåligt i kroppen, men jag får mer ångest under den perioden.
Favorit butik:
Jag älskar att gå in alla former av udda inredningsbutiker, man kan alltid fynda något spännande.
Fast jag tycker också om alla sportbutiker, jag tror jag äger mer träningskläder än vanliga.. haha!
Vad anser du om giftemål:
Jag tycker man ska göra det om man vill och det ska inte kännas som ett krav från samhället, religiöst eller politiskt.
Dock är det någonting jag vill göra för visa för min kärlek att jag vill vara hans för alltid.
Bästa träningsformen:
Den som blir gjord. Men jag älskar styrketräning, så jag säger väl gymmet!

 

Morgon eller kvällsmänniska:
Jag är en dygnsmänniska har jag kommit fram till,
jag kan vara vaken hur länge som helst och ändå kliva upp tidigt på morgonen och vara spikpigg.
Något min syster inte fattar, men jag har alltid funkat så och många gånger är det nog tur det.
Nämn September i 5 ord:
Semester. San Fransisco. Shopping. Höst. Träningsperiod.
Dina bästa låtar:
Jag har så många favoritlåtar att det är helt omöjligt att välja, men här har ni fem stycken.
Jimmy Eat World – Hear Me

Papa Roach – Born For Greatness

Simple Plan – This Song Saved My Life

Sum 41 – With Me

Three Days Grace – Animal I Have Became

Något du bara älskar att göra:
Få sova ut, äta brunch i lugn och ro på något fint ställe, hänga med de människor jag bryr mig mest om.
Gå på konsert, träna tills svetten lackar, prata precis om allt och absolut ingenting med min sambo.
Pussas. Se bra filmer och äta Ben and Jerrys, fara på spontana roadtrips och resa utomlands. #thelistgoesonandon

Vad skulle du göra om du var man för en dag:
Titta mig i spegeln naken, gå in i andras omklädningsrum och lyssna på vad de egentligen pratar om.
Hoppas på vakna upp som en riktig beast så jag hade gått och lastat tungt som fan på gymmet och kört på.
Haft sex med en tjej. Runkat. Haft funderingar om jag var dragen till tjejer eller till killar.
Jag hade helkroppstatuerat mig då jag inte vill det som tjej, testat raka mig i ansiktet och allt annat som killar gör.
Tre saker du ogillar:
Folk som inte kommer i tid, mobbning och pendla, jag hatar att pendla.

Träningsförbud upphört

Hej allesammans!
Det har ekat tomt här då jag har varit upptaget med att börja träna smått igen, min syster har hälsat på i två dagar och jag har varit på möten.
Vi har varit förbi och fixat nya bilen, vi har hunnit beställa våran resa till San Fransisco, jag har storhandlat och fixat minst 25 matlådor.
Jag har hunnit även checkat av för göra några förändringar här på bloggen under veckans gång och det känns himla roligt så det är på gång.

Iallafall nu är mitt träningsförbud borta som jag har haft i två veckor pga skadad ljumske.
Även om jag får köra låga vikter, näst intill ingen kondition och kortare träningspass så är jag fruktansvärt motiverad.
Jag tror vilan har också gjort sitt för jag har längtat som en dåre till gymmet samt jag har fått nya stretchings övningar som ska hjälpa.
Istället har jag fokuserat på kosten som är det viktigaste, jag har valt att äta bättre råvaror och jag har valt att lägga till ett mål per dag.
Och det har gjort sitt på vågen, -1,5 kilo och jag känner mig inte lika plufsig längre samt infört vegan-torsdagar här hemma.

Nu har jag iallafall nya mål och delmål både med träningen och kosten.
Jag kommer visa upp dem här i ett annat inlägg då folk har faktiskt frågat om det mycket så jag väljer att lägga upp en video istället.
Idag står vilodag på schemat, jag har fått lägga in en till vilodag i veckan i ett par veckor för att låta ljumsken återhämta sig bättre.
Nu är jag åtminstone taggad som aldrig förr och jag kommer hålla er mer uppdaterad hur det går, bra som dåligt. Puss

San Fransisco, here we go

Bild lånad från Google

Hej!
Helgen blev att vila, ta vara av det härliga vädret, läsa, grilla, umgås med familjen, spela kubb och göra lite spännande planer för framtiden.
Det blev också att boka resa till San Fransisco (yey!) i September för att hälsa på Marcus morbror som bor där, så nu är semestern planerad.
Jag är så förväntansfull då det har alltid varit en dröm för mig att åka dit och nu får jag dessutom göra det med kärleken i mitt liv!
Så vi har kollat upp lite grejer vi vill göra, vilka ställen vi ska fara och titta på, spanat efter nya badkläder och bara drömt oss bort.
Marcus har visserligen varit där ett par gånger innan men inte jag, men vi ska ändå åka på några ställen som inte han hade varit på också!
Det känns så roligt att det faktiskt blir av! Jag beställde just hem solkrämer och massa annat kul inför resan, nu taggar vi!